Satellit-TV

Satellit-TV kan vara ett attraktivt alternativ till kabel för många konsumenter. Det ger hundratals digitala och HD-kanaler samt funktioner som jämförs med, och ibland överträffar, kabelleverantörernas erbjudanden. Allt du behöver är rätt utrustning för att ta emot programmet, vilket är ett plus för personer i landsbygdsområden. Dock är processen tekniskt komplex från källa till TV‑skärm.

Transmissions

Satellit-TV:s sändningar liknar i grunden markbaserade sändningar. De skickas ut från en kraftfull antenn på uplink-stationen som radiofrekventa vågor. För digitala sändningar konverteras dessa till digitala datapaket, ofta komprimerade med MPEG‑2 för att maximera datatrafiken inom tillåten bandbredd. Vågor rör sig i rak linje, därför riktas de mot sateliter som flyger i omloppsbana och sedan reflekterar signalen tillbaka mot jorden. Sändningarna kan använda olika frekvensband – C‑band, Ku‑band och Ka‑band.

Satelliter

Kommunikationssatelliter är antingen geosynchroniserade eller geostationära, vilket innebär att de kretsar runt jorden med samma hastighet som jordens rotation och sitter direkt ovanför ekvatorn på en höjd av 36 000 km. De satelliter som används för TV-sändningar kan vara antingen Medium Power Satellite (MPS) med 50 watt eller Direct Broadcast Satellite (DBS) som kan sända upp till tio gånger den effekten. Signal som skickas till satelliten kallas uplink, medan signalen som skickas tillbaka till mottagarna är downlink.

Parabol, mottagare

Downlink-signalen tas emot av en parabol, alltså en antenn designad för ett specifikt mottagningsband. C‑band-signaler fångas ofta av större parabolantennar, medan Ku‑ och Ka‑band-signaler fångas av mindre antenner som idag är vanligare. Signalens frekvens sänks av en kopplad enhet, en LNC (Low Noise Converter) eller LNB (Low Noise Block converter), som sedan förstärker signalen för att skickas till tunern i satellitmottagaren. Tunern väljer en specifik kanal från data och omvandlar signalen till video och ljud för visning på TV:n.

Typer

Satellit-TV:s sändningar delas in i två huvudkategorier: Direct Broadcast Satellite (DBS) och free-to-air (FTA). DBS används av kommersiella prenumerationstjänster som DirecTV och Dish Network. Sändningarna krypteras och kan bara dekrypteras av prenumeranter med auktoriserad utrustning. FTA-sändningar är o‑krypterade och kan tas emot av vem som helst inom räckvidden. FTA-mottagare och paraboler använder ofta en Digital Satellite Equipment Control (DISEqC)-växel, vilket gör att paraboln kan rotera och sintonisera flera satelliter för de olika FTA-kanalerna.