Hur fungerar säkerhetsskannrar på biblioteket?

Under större delen av 1900-talet var biblioteket en lågteknisk plats. Du visade en anställd ditt biblioteks‑kort. Hon tog kortet ur boken, skrev in förfallodatum och registrerade lånet. Idag använder biblioteken datorer för både utlån och för att stoppa boktjuvar.

Balkodens magi

Vissa bibliotek använder en barcodeskanner för att hålla reda på vem som har vilken bok. När du lånar sänder skannern en röd laser mot kortet och varje bok. Skannern läser reflekterat ljus, omvandlar det till digital signal och skickar till bibliotekets datorer där utlån och förfallodatum registreras. Vissa smartphones har appar som sparar ditt kortnummer, men barcodeskannrar kan inte läsa från digital skärm, så biblioteket behöver en annan skanner för appar.

Tillgång till teknik

Balkoden på kortet gör det enklare att använda bibliotekets datorer. Du skannar kortet eller skriver in numret på tangentbordet. Det identifierar dig som medlem och räknar hur länge du sitter vid datorn – många bibliotek begränsar tid på grund av hög efterfrågan. Vissa biblioteken ger temporära kort till besökare eller turister.

Böcker som försvinner

RFID-teknik går ett steg längre än barkod. För att låna en bok med RFID-chip placeras den på en mottagare. Mottagaren sänder signal till chipet, som svarar med bokens identifiering. RFID gör det enkelt för besökare att låna själva. Chipen fungerar också som ett stödsystem mot stöld – skannrar vid entrén känner av olåsta chips och varnar personalen.

Nackdelen

Högteknologin är ofta dyr. Washington County i Oregon berättar på sin hemsida att ett RFID-system kostade cirka 1,4 miljoner dollar, men att ökad personaleffektivitet minskar kostnader varje år. Många mindre bibliotek har inte råd. En bibliotekarie i Ohio berättade för Columbus Dispatch att trots förlust av stöld var det viktigare att använda budgeten för att lägga till böcker.