Vilka typer av fiberoptiska kablar finns?

Fiberoptik revolutionerade dataöverföringen i slutet av 1900-talet genom att koda information som ljuspulser i stället för elektriska signaler. Detta gör att data flyger i ljusets hastighet och tätheten blir betydligt högre än i kopparledningar.

Tillverkningsprocessen

Oavsett fibertyp är själva tillverkningsmetoden likartad. Två glas- eller plaststycken smälts ihop och dragas ut till en lång fiber med ett kärna- och ett ytterhölje. Skillnaden i brytningsindex mellan kärnan och höljet gör att ljuset följer en så kallad totalreflektion och hålls inom kärnan. De tunna fibrerna kyls, spolas och kombineras sedan för att bilda flerfilsiga fiberoptiska kablar.

Single‑mode‑fiber

Single‑mode‑fibrar har en mycket smal kärna och tillåter endast ett dataflöde eller ”mode”. De används för långdistansöverföringar, t.ex. i telekommunikation, och kan bära en mycket hög bandbredd inom en smal spektral bredd.

Multi‑mode‑fiber

Multi‑mode‑fibrar har en tjockare kärna som kan bära flera dataflöden samtidigt. De är idealiska för kortare avstånd som datacenter eller intra‑byggnadsanslutningar, men de har begränsad räckvidd och lägre bandbredd än single‑mode‑fibrar.

Plastoptisk fiber (POF)

Plastoptisk fiber används sällan för seriell dataöverföring eftersom den saknar den optiska renhet som krävs för pålitlig kommunikation. Istället är den populär i dekorativa tillämpningar, t.ex. ljusleksaker eller inredning där färgglada ljusstrålar behöver spridas på ett tåligt och kostnadseffektivt sätt.

Framtiden för fiberoptik

Forskning fokuserar på justerbara fiberoptiska kablar som kan ändra sitt spektrala band på samma sätt som en radio. Så kallade “tunables” skulle kunna tillåta att dataförmedlas i ett specifikt ljusspektrum, vilket ger flexibilitet i hur bandbredden fördelas över en enda fiber.